12/09/2026
INSÄNDARE Arvika Nyheter: ”ArvP: När LSS behöver försvaras är det knäpptyst”
När kommunens affärsverksamheter ska ”räddas” finns både engagemang och skattepengar – när LSS behöver försvaras är det knäpptyst.
Det finns en gräns för hur många gånger samma sorts politiska prioriteringar kan upprepas. Arvika kommun planerar att ta bort den sovande jouren på fyra servicebostäder inom LSS. I stället ska två vakna medarbetare täcka samtliga boenden, hantera larm och planerade insatser, och dessutom kunna stötta andra LSS-verksamheter. Men vad händer när båda är upptagna och en tredje person behöver hjälp?
Man hänvisar till att få omsorgstagare söker personal nattetid. Det är ett anmärkningsvärt sätt att resonera kring människor som kan ha svårt att själva bedöma när de behöver hjälp, larma eller förklara vad som hänt. För många ligger tryggheten just i vetskapen om att personal finns nära. Trygghet mäts inte i antalet knapptryck. Det här borde vara självklart, men ändå känner vi igen mönstret.
När kommunen beslutade att sluta med subventionerade resor till daglig verksamhet och i stället hänvisa omsorgstagarna till vanlig färdtjänst, påstods det spara omkring 1,8 miljoner kronor. Anhöriga och gode män varnade för konsekvenserna. Arvikapartiet försökte få beslutet omprövat i kommunstyrelsen – men röstades ner. Sedan hände precis det vi varnat för. Problemen blev så stora att kommunen efter några månader tvingades backa och införa särskilda ”dagvårdsresor”. Kostnaden för resorna ökade, enligt kommunens egna handlingar, med omkring 360 000 kronor per år. Det blev sämre för omsorgstagarna och dyrare för kommunen. Det är en bedrift i sig att kalla det en effektivisering!
Något som är ännu märkligare är att försvarsviljan alltid tycks vara som störst för det kommunen minst borde ägna sig åt. När kommunala affärs- och sidoverksamheter ifrågasätts saknas varken argument, pengar eller politisk energi. Man skriver ”politiska” insändare utan att upplysa läsarna om partipolitiska kopplingar. Det må vara tillåtet, men särskilt transparent är det inte. Den som har uppdrag för ett parti, eller historiskt har tillhört ett, och samtidigt ger sig in i debatten för att försvara en viss politisk linje, borde redovisa den kopplingen för läsarna.
Kontrasten är brutal:
• Var är samma försvarsvilja för människorna inom LSS?
• Var fanns den när resorna till daglig verksamhet försämrades?
• Var finns den nu när nattbemanningen ska bantas?
• Och var fanns den när överförmyndarverksamheten havererade under flera år?
Ifrågasätt kommunal affärsverksamhet och hela försvarslinjen vaknar direkt. Men när kärnverksamheten och de mest utsatta behöver försvaras är det knäpptyst.
Bristerna som uppdagades kring överförmyndarverksamheten förändrade vår syn på vad politiskt ansvar innebär. Vi vet hur illa det kan gå när människor som är beroende av samhällets skydd prioriteras bort. Verksamheten sköttes katastrofalt under många år – ren och skär korruption med kommunpolitikens goda minne. Det är ingen personlig åsikt, utan svart på vitt i tillsynsrapporter, JO-beslut och kommunens egna handlingar. Vi tänker aldrig glömma vad som hände.
Arvikapartiet kräver att förändringen på LSS-boendena stoppas. Lägg riskanalysen på bordet. Redovisa vilka faktiska besparingar detta påstås ge. Omsorgstagarna, de gode männen och anhöriga måste ges en verklig chans att göra sina röster hörda innan förändringen drivs igenom – inte efter att skadan redan är skedd. Inga beslut om människors trygghet ska fattas över deras huvuden.
Det handlar i grunden om politiska prioriteringar. Vill andra slåss för kommunala sidoprojekt och affärsverksamheter får de göra det. Vi tänker slåss för människorna som kommunen finns till för. Skola, vård, omsorg och LSS kommer först. Punkt. Det ska inte sparas in på våra mest sköra invånare för att politiken saknar mod att prioritera bort affärsäventyr långt utanför kärnuppdraget.
Ytterst handlar det om en inställning. Det finns alltid de som höjer rösten när kommunens affärer ska försvaras, men när människor inom LSS drabbas är det tyst. Det talas gärna om solidaritet och medmänsklighet, men i verkligheten stannar det ofta vid ihålig symbolpolitik. Solidaritet mäts inte i vackra ord, utan i handling och i vem man väljer att försvara. Många av våra invånare kan inte själva höja rösten när deras trygghet hotas. Då är det politikens självklara skyldighet att göra det åt dem. Det är solidaritet på riktigt.
Mikael Nilsson, Felix Benzon, Jens Göransson, L-O Gävert
Arvikapartiet ⬇️
https://www.arvikanyheter.se/asikter/insandare/nar-lss-behover-forsvaras-ar-det-knapptyst/?shareSource=sharebutton