Odensnäs Vänner

Idag har vi haft en så otroligt vacker dag, i många bemärkelser. Med vidöppna hjärtan och sinnen. Vacker på ett sätt som kanske bara österns filosofi gör gripbar genom att ur renaste harmoni frambringa tecken av en mårdpensel, i glänsande tusch. Eller i en haiku över ögonblickets observation av naturens mystik. Reflekterar gör jag då över de fem elementen i denna orientens dynamiska struktur: trä, eld, jord, metall och vatten. Och tänker att detta öst då har allt gemensamt med mitt Väst(manland). Jag bugar mig för denna dag och skaldar som en ofullkomlig, men alltid lärjunge:

Apeln trodde sig geisha vara
i kimono av rosa silkeblad.
Rosade sig i sällskapslivet
lät höra en sträng av sin shamisen
behändigt stämd i kvitten som kart.
Då var det nästan att hon glömde
att under sitt ljuva yttre hon gömde,
en råbarkad yta täckt av chemisen,
en knotig hjässa under skiraste flor.
Kom därför att hejdas i recitativet,
klarade strupen för ny rekuhkara
sjöng om sin frukt, en syrlig ballad
om bladen som faller och bröstet blir bart
är hennes ej skammen,
för klassen på stammen
är högst, och hon bär som Oranie-skor.

Så kom den till slut, våren, även till Odensnäs, som sovit en ovanligt lång Törnrosasömn. Men vaknar likväl lika nyter oavsett, ruskar torra löv ur verandan, och öppnar sig mot solen från morgon till kväll. Kollar att Åmänningen ligger där den ska, och vinkar lite rostigt med tornflöjeln mot tidiga båtar. Då kan det hända att, när man står där och lutar sig mot räfsan och sträcker på ömma leder, man får lust på att dikta lite ur sitt inre, som tack och hälsning till den ljuvligaste tiden och platsen. Håll till godo, Odensnäs vänner:
"Räfsade förna som frömoget bugade
i ödmjuk reverens till falna rötter.
Sparade ut snåla öar i det nygröna,
som torrskodde kråkvickerns fjärilafötter.
Benådade hälften av tusende sköna
och blommande mandel som trugade
sig fram till en ståplats i solen.
Och gullvivan, gullvivan
ja, hade det inte varit för gullvivan,
med jungfruns nycklar i bladrosetten,
som öppnade ögat för dikesbuketten,
hade hjärtat ej veknat och skönheten bleknat,
berövad sin plats på majakropolen."

Hej igen alla vänner, på förekommen anledning förstår jag att inte alla har sett att bilden (med de snötyngda träden) inte är en bild utan en film på Youtube 😅Tryck på bilden så kommer både film och musik - en överraskning till er alla och ett episkt verk 😊 (med varmaste tack till upphovsmakarna Philip Strömberg och Åke Strömberg). Och hav tålamod - missa inte slutet i anledning av denna speciella dag. 🎉🥂❄️

I tider av mörker tänker jag på uttrycket: ”När en dörr stängs, öppnar Gud ett fönster”. Om så bara för att låta vår själ få sväva en stund, tyngdlös, i vidunderlig belysning. Högt över sammanhang dolda i vardagens närsynta oculus, men ovanifrån ett tydligt pussel av människoliv, med sekelgamla motiv. Det kom som en skänk från ovan, det vackraste juleljus över socken och sjö. Svepte med sig min gudson för hjälp med mix och musik, och skaldade i mitt hjärta en ny dikt i kommande Västervålacykel, tillägnad vår särskilda plats på jorden.

Håll till godo, kära vänner, med ord och film, och en tillönskan om ett fönsterrikt 2023.

Kristaller tar sats i en fyrisk fraktal,
fryser rätt, fryser fel, irrar vitt och brett,
och sjunger små skåror i sjöarnas skinn,
som blöder sitt vatten till stjärnor.
Där ingen är lik, men syftet är samma,
som ledljus i mörka natten,
när skrinnaren rustar sin ränsel med myrr,
och löper att finna sin gud.

Odan2022revA En kärleksfull betraktelse av Västervåla nejd med Odensnäs i fokus.Tack för att vi fick göra denna produktion i samarbete med er!P_Å Strömberg Production 2022

Vitt, vitt, vitt på marken och på träden, eller kanske vite, vite, vite som fransmannen, när juldagen redan har inletts fast det ännu råder midnatt. Första faten är tomma så hoppas tomten inte är vaken ännu. Men stora lass har inhandlats och kärkomna gäster påstår sig vara på gång redan till ett tidigt dopp. Det återstår att se, alla hoppas vi tar det lugnt i ottetrafiken. Några kommer med tåg så småningom, om signalsystemen håller. Gott om tyg har de väl iallafall förhoppningsvis med sig, då värmekapaciteten ligger lite under snittet, till skillnad från priset. Som komplement är vi varma inombords av stor förväntan på alla våra små stjärnor som lyser tillsammans med oss denna första jul sedan farsoten skiljde oss åt. Och som vi nu, kryddpeppar, kryddpeppar, väl kanske har lite motståndskraft för. Några bilder till er, alla vänner, från vårt älskade Odensnäs, som ger oss den F***y och Alexander-stämning som vi längtar till hela året. Och ute den mest sällsynta snökostym. Ljus, ljus är vordet.

Vilken fantastisk start på nygammal samvaro. Kanske årsmöte aldrig varit så välbesökt! 34 gamla och nya medlemmar tog chansen. Men det var nog inte bara årsmötesförhandlingarna som drog publik 😉, även om vi stolt kunde redovisa att vår kära numera är känd från både lokal-, riks- och fackpress, radio och TV. Nej, många hade nog vikt söndagen på grund av vår långväga (från Öland) och hett önskade föredragshållare , vars underbara glaskonst finns bl.a på Avesta Art, förutom en lång rad andra platser. Vi fick höra en härlig, personlig betraktelse över en lång och fascinerande kreativ vistelse i glasets värld. Som visade sig innehålla även ljusorglar, fiberoptik, musikaliska harmonier och disharmonier i böljande installationer. Den mannen har många strängar på sig glasgitarr! Gå med i Konstgillet du också! Intressanta föredrag, roliga prova-på-aktiviteter, och du vill väl inte missa Eldfesten nästa år. Traditionen startade i januari, och gav mersmak. Så, betala gärna in 150:- för enskild person eller 225:-för familj på PG 36 96 04-4 eller Swish 070-324 28 35 (Anita Högback vår kassör). Så ses vi snart igen, på Odensnäs, eller annan spännande plats i vår vackra Ängelsbergsbygd.