12/09/2026
Idag fick 5-åriga Credo följa med in till stan och vara valarbetare. Kanske inte rätt av mig att blanda in hästen i politiken, men jag tycker ändå frågan är berättigad: Om hästen själv fick formulera sina politiska krav – vad skulle de vara? Bete, utevistelse, naturliga beteenden, biologisk mångfald, ett hållbart landskap och att få selen rätt anpassad så att det inte gör ont?
För att citera MPs politiska handlingsprogram: "Med nyttjande av djur följer ett moraliskt ansvar där djurens egenvärde och behov som kännande varelser måste respekteras".
Klimatet, naturen och rättvisan – dessa tre ord anger för mig de viktigaste områdena i valet och det har fått mig att engagera mig i Miljöpartiet de gröna.
Men tillbaka till hästen – en del av skapelsens alla levande varelser som vi har ansvar för. Miljöpartiet är det enda riksdagsparti som har ett eget djurpolitiskt program. Låt mig försöka sammanfatta det: Politiken hör ihop med visionen om ett medmänskligt hållbart och anständigt samhälle.
Denna politik utgår från en viktig princip, nämligen ”att djur känner”; smärta, rädsla, stress, trygghet och glädje. Säg den hundägare som inte upplevt detta. Den ska alltså skyddas från lidande och få möjlighet att leva så naturligt som möjligt.
Det är ingen motsägelse att stå upp för denna politik och samtidigt inte vara vegetarian, men det blir det när ekonomisk effektivitet alltid väger tyngre än djurens välbefinnande. Den goda hanteringen ska gälla ända till slutskedet av djurlivet och det ska absolut inte upphöra bara för att djuret satts på slaktbilen.
Sverige har generellt en bra djurlagstiftning som efterlevs, men vi måste också driva på inom EU så att den lagbundna lägstanivån verkligen gäller.
Det är, som det nu är, orimligt med en gemensam marknad där god djurhållning missgynnas. Att göra mer än lagen kräver ska löna sig. Inga turbokycklingar! Inför en antibiotikaskatt på importerat kött och offentliga upphandlingar för myndigheter, region och kommun med krav på MINST svensk djurlagstiftning och mer ekologiskt. Alla lantbruksdjur ska ges möjlighet att komma ut på bete, böka i jorden eller p***a i gräset. Ersätt dessa goda djurägare med en djurvälfärdsersättning.
Men djurpolitiken handlar också om våra husdjur. Om katten, hunden och hästen. Många vittnar om att man inte längre har råd att uppsöka veterinär. Att ha husdjur håller på att bli en klassfråga och detta hänger ihop med en oligopolstruktur som måste granskas. Ett litet antal storföretag köper upp mottagningar och blir veterinärjättar som drar in miljarder och kan göra vad de vill med marknaden. Den enskilde djurägaren ställs inför orimliga beslut där ekonomin avgör om ett älskat djur ska få vård.
Sen är det förstås skogen där hästen arbetar. Här behövs en ny riktning, för dagens skogspolitik är inte hållbar! Artrika ekologiska värden avverkas i en allt snabbare takt. Kalhyggesbruket drabbar den biologiska mångfalden, vattnet, klimatet, rennäringen och naturturismen. Här behövs formellt styrda och mer varsamma metoder och en övergång till naturnära skogsbruk med ekonomiska incitament. Klimatavtal och ersättning vid skydd av hotade arter är ett sätt. Det måste bli lönsamt att ställa om. Statliga aktörer måste gå före!
Att träd får växa längre innan det avverkas och att virket som tas ut används till långlivade produkter som fortsätter binda kol under lång tid skulle innebära enormt mycket större klimatnytta än dagens trakthyggesbruk.
I en sån skog där det finns en diversitet både vad gäller artsammansättning och trädens ålder trivs jag att jobba - och jag vågar säga att där trivs hästen också.
Vad tror du hästen/hunden/katten/boskapsdjur/fåglar och alla vilda djur vill att du ska rösta imorgon?
