08/09/2026
Laxå kommun krymper trots goda förutsättningar
Likt många som växer upp i Hasselfors flyttade jag därifrån, bodde på olika håll i Sverige och utomlands, och när pandemin kom flyttade jag hem igen. Men det var inte samma bygd som jag växte upp i. Fotbollslaget var borta, Ica-butiken stängd, flera av företagen var inte längre kvar. Hur blev det så?
Folk har flyttat, förstås. Att en bygd på landet krymper är inte ovanligt. Det som förvånade mig var hur mycket, och varför.
Jag gillar siffror, så jag satte mig med SCB:s kommuninvånar data och försökte förstå. Efter att räknat på det så kom jag fram till svaren. 8441 invånare. Så många hade bott i Laxå kommun i dag om vi hade utvecklats normalt. I dag har kommunen cirka 5 400. Vi borde alltså vara ca 3000 personer fler.
År 1970 bodde 9 536 personer i kommunen. Sedan dess har kommunen tappat 43 procent av sina invånare, och det är extremt ovanligt. Söder om Dalälven ligger ungefär 230 kommuner, och endast en av dem, Hällefors, har tappat fler invånare än Laxå.
Vad hade då varit normalt? Grannkommunerna är ett rimligt mått. Sedan 1970: Askersund +3 procent, Hallsberg −4, Töreboda −11, Karlsborg −17, Degerfors −22, Gullspång −28. Lägger man ihop dem blir det −11,5 procent. Samma landsbygd och historia, men bara en fjärdedel av vårt tapp. Ger man Laxå kommun samma utveckling som grannarna hamnar vi på 8 441.
Det är 3 000 invånare som inte borde ha försvunnit, nästan lika många som i dag bor i Laxå tätort. Med 3 000 fler hade skolorna haft sina elever och kommunen sitt skatteunderlag, och diskussionen i kommunhuset hade handlat om var vi ska bygga, inte var vi ska stänga och riva.
För så fungerar en kommun. Skola, äldreomsorg, vatten och vägar kostar nästan lika mycket oavsett hur många som bor här. Varje person som flyttar gör det dyrare för alla som är kvar. Då finns två vägar, höja skatten eller ge mindre service, och Laxå har gjort båda. Båda får nästa familj att välja en annan kommun, och så börjar det om.
Att vi tappat så mycket mer än grannarna har flera orsaker, men framför allt har det saknats vision och ledarskap från politiken. Översiktsplanen sträcker sig till 2040 och räknar med att vi blir färre. Vi behöver våga sätta mål. Vi behöver bestämma vad Laxå ska vara om tio år.
Nu är det val, och vår slogan är: Laxå kommun ska växa. Det låter kanske enkelt, men det är något kommunen inte haft som prioritet på över femtio år. Och det är den enda siffran som förbättrar alla andra siffror i en kommun. Så länge skolan står kvar och rören ligger i marken kostar en ny invånare nästan ingenting, och varje ny invånare med jobb ger runt 70 000 kronor om året i kommunalskatt till samma skolor och samma rör.
Med många små förändringar kan vi åstadkomma stora saker: skolorna kvar i hela kommunen, snabba besked till företagen om tillstånd och mark, lägre skatt, byggklara tomter, en planering för utveckling och tillväxt. Svårare än så är det inte, om man bestämmer sig.
Förutsättningarna finns. Vi ligger mitt emellan Stockholm och Göteborg, med E20 och Västra stambanan rakt igenom kommunen och en halvtimme till Örebro, Sveriges sjätte största stad. Staten tror på det läget och bygger om bangården i Laxå för 553 miljoner kronor med byggstart 2027. Och att det går att växa här visar Lekeberg, vår granne, som blivit 23 procent fler sedan 2000.
Utveckling eller fortsatt avveckling, det är frågan, och vi vågar tro på Laxå. Det kommande decenniet kan bli det första på över femtio år som slutar med plus, och tänk vad det skulle betyda för bygden: skolor som fylls på i stället för att stängas, liv på fotbollsplanerna och lekplatserna, nya hus på tomterna och fastigheter som stiger i värde.
Hemma väntar en dotter på tre månader. Hoppet är att hon får växa upp i en lika levande bygd som sin pappa.
//Henrik
Laxå kommun har tappat 43 procent av sina invånare sedan 1970, bara en kommun söder om Dalälven har tappat fler. Ändå har Laxå samma förutsättningar som sina grannar och kan växa, bara man bestämmer sig, skriver Henrik von Scheele (M).
