15/09/2026
I förra veckan berättade vi om leran. Ett av människans äldsta material, som är lätt att forma med händerna och möjligt att förvandla till keramik genom eld och värme.
Men det finns många sätt att forma lera på. Ett av de mest välkända, och kanske också ett av de mest fascinerande, är drejning.
Att forma lera på en roterande drejskiva är inte helt lätt. Men när tekniken väl sitter är det ett både effektivt och roligt sätt att framställa keramik.
På senare år har drejningen fått ett rejält uppsving, och många nya keramiker har upptäckt hantverket. Kanske är det just kombinationen av händer, material och rörelse som lockar. Leran snurrar, formen växer fram och minsta lilla tryck kan förändra hela uttrycket.
Men drejning är långt ifrån något nytt. Redan i det antika Grekland, för ungefär 3 000 till 4 000 år sedan, användes drejskivor. De såg förstås inte ut som de gör i dag. Utan man kunde använda en tung sten som sattes i rörelse med hjälp av en käpp eller med händerna. I vissa delar av världen, till exempel i Indien, kan man fortfarande se krukmakare använda den typen av drejskivor.
I dag finns det förstårs betydligt smidigare varianter. Men oavsett om drejskivan drivs för hand, med foten eller med el, bygger hantverket fortfarande på samma sak: känslan i händerna, materialets rörelse och förmågan att samarbeta med leran snarare än att tvinga den.
Och kanske är det just därför krukmakeriet fortsätter att fascinera. Det är gammalt, men känns fortfarande levande. En teknik som har följt människan i tusentals år, men som fortfarande kan väcka nyfikenhet hos den som ser leran ta form.
Och är du nyfiken på att se hantverket på nära håll, eller kanske prova själv, kan du passa på att hälsa på Anna på Lerapan när du besöker Sala Silvergruva
