28/09/2026
Ikväll ägde det sista kommunfullmäktigemötet rum för mandatperioden 2022-2026, i Skara stadshus. Efter att tillsammans med övriga partier i Skarakoallitionen ha styrt i majoritet och fått igenom mycket och gjort vår kommun starkare, går vi nu efter valet och bildandet av nya konstellationer som tar över ledartröjan, i opposition.
Under den mandatperiod vi nu lämnar har Jessica Lindblom (S) varit kommunfullmäktiges ordförande. Hon lämnar nu sin post och lämnar samtidigt Skarapolitiken. Vi hoppas dock att det bara blir en kort period och att vi snart ses igen!
Nedan följer det avskedstal som Jessica höll inför kommunfullmäktige ikväll. Talet sammanfattar hennes tid i politiken och hon trycker på demokratins och samarbetes roll i ett bra samhälle!
🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹
Det blir sista gången jag närvarar i den här salen som invald, i alla fall inom de kommande 4 åren.
Jag vill tacka för mig och de 24 år jag har fått möjlighet att få vara förtroendevald här i Skara kommun. Den här vackra 1000-åriga staden som bär så mycket historia. En historia som ger oss som lever, verkar och bor här ett gemensamt narrativ. Det gör att det kännas som vår historia, vår stads historia. Vi delar den. Det gör vi oavsett vem du är och vart du kommer ifrån. Hur länge du har bott här, om du arbetat här eller bara tagit del av den.
Som kommunfullmäktiges ordförande är man också kommunens högsta representant och det är tradition att hålla högtidstal på julafton och på nationaldagen. På mitt senaste tal, 6 juni i år så gjorde jag en tillbakablick. Ni som var där och lyssnade får till viss del en upprepning. Då pratade jag om ett Sverige som ett öppet demokratiskt land där vi haft allmän och lika rösträtt i över hundra år. Ett land med grundläggande fri- och rättigheter där alla människor är lika mycket värda med rätten att uttrycka sina åsikter. Jag pratade om att vi har gått ifrån att se det statsskicket som mer eller mindre självklart, till att förstå att det kan hotas och till och med tas ifrån oss. Att vi numera ser att det samhälle vi lever i idag mycket kan hastigt förändras. Jag berättade att under de två decennier som passerat där jag som kommunfullmäktiges ordförande har representerat Skara kommun så har det skett mycket.
Jag har märkt det bland annat genom att se tillbaka på hur jag valt att formulera mina offentliga tal. Julen 2014, vid gamla rådhusets trappa var mitt första. Det var nervöst, spännande och ärofyllt. Dagarna innan tog jag min dator, åkte hem till Sebastian Clausson, som då var barn- och utbildningsnämndens ordförande och min bästa kompis. Vi satt i timmar, hade Kjell Nordströms tidigare jultal med på papperslappar som inspiration. Vi ställde oss frågan om vi skulle nämna något av den mörkare delen av vårt samhälle, inte skulle vi väl tynga ner självaste julaftonen med det. Vi kunde inte utesluta det kom vi fram till.
Åren därefter kom pandemin, krig, desinformationskampanjer, koranbränningar med mera och det hade verkligen varit ytterst märkligt att inte ha med något om det i talet, det går ju inte stå där och inte prata om de sakerna sa Sebastian och jag till varandra. Vi var djärva som valde formuleringar så som att vår demokrati är hotad. Rena domedagsprofetian. Nu tar vi i ända ifrån tårna, sa vi.
Men hur är det nu? I mina senaste tal har det istället handlat om; Behöver det ens nämnas, stå och säga saker alla vet och tänker på mer eller mindre dagligen?
Jag undrar vad som händer, hur kan alla vi människor som är samhället, låta det här ske. Vi kan ju så mycket mer. Hur kan vi som är så smarta varelser, inte göra bättre?
Jag tänker på Olof Palmes citat ”Samhället är människans verk. Så om något är fel på samhället kan vi ändra det”.
Jag vill också tacka alla jag har träffat under de här åren, tacksam för alla sammanhang som jag har få vara med om. Det har verkligen varit så givande och lärorikt. För mig har det varit viktigt att få bidra genom att sätt en god ton på debatten, att på ett sakligt och rättssäkert sätt leda fullmäktiges sammanträden.
Jag tycker det är viktigt vilken ton vi sätter som politiker? Ju mer inflytande en person har i en ledande befattning desto mer kulturbringande. Man brukar säga ”walk the talk” eller lev som du lär. Vi som stått vid kanten vid våra barns fotbollsmatcher har sett det. Ledare som skriker, skäller, anklagar och fördömer sitt lag, har spelare som oftast gör detsamma.
Hur tänker jag att det skulle kunna vara i stället då? Jo, alla partier har sin bild av hur ett välfungerande samhälle ska vara och bär uppfattningen att just deras ideologi är den bäst vägen för att nå dit. Jag vet att jag definitivt inte är ensam om att undra hur kan det då ha blivit en sådan enorm övervikt på att prata om de andras synssätt. Vi har ju precis haft valrörelse och frågan har varit högst aktuell. Varför beskrev inte partierna bättre sin egen politik och därmed lät väljarna ta ställning till vilken alternativ de tror mest på. Det är ju liksom det som är grunden i demokratin.
Varför inte väga in barnperspektivet i alla beslut, vilket vi faktiska är ålagda att göra enligt lag, i stället för att väga in om det beslutet påverkar våra möjligheter att vinna nästa val eller inte …. Varför inte vara saklig och lämna personangrepp, anklagande och fördömanden åt sidan. Vi kan inte som politiker förvänta oss en humanare samhälle än den politik vi för. Vi kan inte som politiker förvänta oss ett bättre bemötande än det vi själva bemöter andra med. Jag tror vi verkligen behöver förstå att hur vi själva är formar samhället lika mycket som de beslut vi tar.
Det sägs att förändring börjar hos en själv. Jag tror att det är så viktigare att inte projicera utåt utan i stället vända blicken mot sig själv. Vad kan just jag göra, hur tar jag hand om mig själv för att bli så bra som möjligt för andra. För, hur ska den som inte kan leda sig själv kunna leda andra?
Som förälder, lärare eller annan vuxen behöver du bemöta ditt barn med respekt om du vill önskar att ditt barn beter sig respektfullt. På jobbet behöver du bemöta dina kollegor med hjälpsamhet, öppenhet och ödmjukhet om du vill jobba på en arbetsplats med god arbetsmiljö. Vi kan alla vara varandras förebilder.
Om någon timma eller två avslutar jag den här mandatperiodens och mitt sista sammanträde, men arbetet fortsätter i den här salen. Den 19 oktober väljer det nyvalda fullmäktige sin nya ordförande.
Jag är i själ och hjärta kvar i samma parti, men beslutet att inte fortsätta ta uppdrag tog jag redan i februari när listorna skulle sättas. Mitt beslut handlar alltså inte om att det blir maktskifte här i kommunen. Jag vill i stället önska den nya majoriteten lycka till, jag tycker nämligen allt är i sin ordning, för det här är demokrati och det är någonting fint och något vi ska respektera och värna om. Jag önskar verkligen att majoritet och opposition kan hitta en gynnsamt samarbetet. Jag tycker alla kan bidra till att det blir ett bättre debattklimat framöver.
Jag vill också säga stort grattis till alla som blivit invalda och därmed har skaraborna förtroende att ta de beslut som är bäst för Skara. Just ni kommer försätta att bygga på skara historia, det gemensamma narrativet.
Än en gång, stort tack!
/Jessica Lindblom
🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹🌹
